DORIN POPA

 

 

 

ANSATS TILL   BIKT

 

 

DIKTER

 

 

LOVORD TLL LIVET OCH DROMMARNA SOM STANDIGA FOLJESLAGARE

jag har borjat vittra sonder

och fortsatter an

med framtidsplaner

 

BLASANDE VIND PA MINA FRUSNA HANDER

hur manga av de mina ar mina

och vad ser jag nar inget ser?

 

var var jag nar jag inte var inom mig

och vem talade till mig nar ingen talade?

 

pa  vilka stigar flasade jag dumdistrigt

nar alla stigar var mig forbjudna?

 

nar alla dessa forhatligt motte mig

vad rorde jag, vem rorde jag?

 

var foll mina tarar, var fanns min plats

nar min plats inte var nagon stans att finna?

 

vem varmde mig nar ingen varmde mig

och vem alskade mig da ingen  alskade mig?

 

nar allt ar sprucket, domnat, forfallet

var kan man, hanford, dromma sig till?

 

jag samlade pa ingenting och anda manga har jag

sa, bland de mina, vilka ar mina?

 

JAG AR EMMA BOVARY, JAG MED

jag skulle aldrig ha vagat

att bemota dig

om jag hade uppfattat mig

sasom jag var

 

BEKANNELSE I DECEMBER

jag kravde av dig, bestamt,

att bemota allt rakt pa sak,

men jag undvek det

 

alla mina beslut

framfor mig stod, ar efter ar

men jag kunde inte tolka dem

                         inte forsta dem

                         inte tyda deras slutgiltiga innebord

 

aldrig nagonsin

blev av mig

nagonting slutfort

 

enbart ungdomen

enbart gladjen

enbart livet gar vidare

och ensam min skuld ar kvar,

ty aldrig

nagonting

blev av mig slutfort

 

alltig kravde jag av dig

att bemota allt rakt pa sak,

medan jag vande mig och gick

 

 

och nu nar ingenting langre ar att vanta

ar mitt hopp

starkare an nagonsin

 

KARLEKSSAGA

(jamt valjer jag bara dig)

fallande trodde jag mig stiga,

sjuk och forhaxad av mina begransningar

och horde en rost inom mig

babblande att inuti ar utanfor

och att utanfor finns

langt, langt innanfor

 

sen sag jag dig for forsta gangen

langt efter den innerliga kramen

da mitt minne valde dig

sasom jag jamt dig valjer

och upptacker mig standigt inom dig,

levande,

men skall avlagsna mig skyndsamt

for att inte forlora dig

 

NAR JAG FRAM TILL DIG?

genom sa manga portar gick jag

och tunga gardiner drog jag at sidan,

dagar och natter klattrade jag

pa mina bara knan

men aldrig nadde jag anda fram

 

nu star vi bredvid varandra,

jag haller fast din hand,

ser dina ogon i tarar

och fragar mig:

nar manne nar jag

anda fram?

 

LAGEN SOM JAG VIDHALLER

o, vad jag skulle vilja fly

och vildsint irra omkring,

komma bort och riva sonder

denna livets och dodens

spindelvav

 

nar jag nagot fick

togs det fran mig

med detsamma

utan att jag ens fick veta lagen

som jag vidhaller

 

jag stoter ihop, forbindligt

med samma frammande portar

som jag med broderlig karlek

alltjamt vidror

 

lycklig ar jag, lyckligt vecklad in

i denna livets

och dodens

spindelvav

 

STANDIGT  RAS

sa obekanta ar de mig ibland

att aven det som faktiskt finns till

forefaller mig

frammande

 

da vill jag posta

langa,valklingande dikter

till en obefintlig

adress

 

sa obekanta ar de mig ibland

att jag lagger marke till

hur gras vaxer

pa mina knotor

 

ANSIEDAD

dina ostadiga ben

med otydliga, trevande former

reste inom mig

hogmodiga pelare

 

vid en frammande mans arm

kommer du emot mig

och era natter

blir mina natter

- som i mina forvirrade drommar -

djupa, sa djupa

att ingen dar nansin har rort dig

 

nar jag for forsta gangen sag dig

hade du pa dig det vantade tecknet,

forvaningens tecken

som, en gang,

forenade oss

 

irriterad holl du mig vid skampalen

nar dina tarfyllda ogon

i lonn ropade efter mig,

invecklat och anda omsint,

och jag hanford ryckte till

nar jag plotsligt begrep

att nagon i mig dig motar

nagon uppretad, skramd, plundra

och samma kvall insag jag

att handen som dig motade

stodde sig faktiskt pa dig

medan min besvarjande mun

langtade efter din smak

 

senare, langt senare,

i dina armar

skall jag gomma mig

ifran dig

 

VAD VANTAR JAG PA

vad vantar jag mer

nar jag pa ingenting vantar?!

 

jag raknade omsorgsfullt

      alla mina missbildningar

      alla tappade mojligheter

      och hela min otur

och med latt hjarta

       in i sjalen

       samlade jag pa allt detta

vad vantar jag mer?

 

obygden, mina ensamma stunder

med forvaningens medfarna och utslitna

lamningar,

infektioner, gyttja, slagg, forvirring

som varmde mig, kvavde mig,

forbrukade mig

och anda…

och anda

 

numer nar jag pa ingenting vantar,

vad vantarjag mer

 

TAR OM, GOR OM, FORFALSKAR

aldrig stannar du, din trasiga manick

du tar om, gor om, forfalskar

faller pa kna

och hela tiden nagot okant ar kvar,

nagot som ofortrutet svider

 

du tar om, gor om, forfalskar

forlorar for det mesta

och snubblande for det mesta

avlagsnar dig mer och mer

 

aldrig stannar du

din trasiga manick,

en grasatande hunds

infernaliska hjarta

 

GENOM GALLER SER JAG FORSYNENS OMTALIGA  FLYKT

vintern hann knappt hit

nar varen redan gatt

och knappast hann jag

i din narhet komma

da du, for all framtid

ifran mig gick

 

enkom nar doden

omt vid min hand rorde

verkade det som att

jag borjade

 

TORNEKRONA

min sjals sprickor

alskar jag,

de sprickor

som gor mig sa upprord

 

och

efter tonerna

till en aldrig hord

melodi

dansar jag

med inlevelse

 

FORLORAD LANGS VAGEN

var jag aningen svagare

lyckades jag med allting

 

var jag aningen starkare

forsvann jag sedan lange

 

sen rackte det

att mota dig

for att borja tvivla

att det var du

 

UTAN SPAR

“En mask finns gomd i kosmos”

 (C. Noica)

aven om tingen

redan har flackar,

forvanad ser jag

nya flackar

alltjamt dyka upp

 

ingen manniska stannar

ingen manniska gar vidare

 

nagon gang

en ren klang

passerade forbi

men de som fortfarande

kan hora den

skyndar sig att glomma

 

TARARNA SOM DU DA FALLDE

spasmodiska, oartikulerade

klar sig minnena om

i nya paltor

alltefter arstid

 

men, med aren

minns jag allt

mycket tydligare

 

nu skulle jag kunna rora

aven tararna som du

da fallde

 

JAMT NAGOT ANNAT

jamt, jamt

ar det nagot

viktigare an mitt liv

 

missade moten med mig sjalv

      lika manga bedrovelser

      ar lika manga lyckorus

och, med doden i famnen

inbillar jag mig att den ar borta

 

jamt, jamt blir det nagot

som stjal mig,

fangar mig i en spindelvav,

trollar bort mig

sa att jag hamnar

nagon annanstans

 

och det som i varlden djupast ar

verkar komma

ur andra varldars djup

 

OANDLIGA DORRAR OPPNADE DU INOM MIG

nar du kom in,

      sa mycket annat kom med

           i mitt rum

 

nar du ror mig,

      sa mycket annat ror mig

           pa samma gang

 

allena, dock,

      lamnar du mig

 

FEBRILA FORBEREDELSER INFOR RESA

idag, val innestangt inom mig sjalv

startar jag, kanske, en langtgaende resa

 

mycket behover jag

men forst maste jag, omsorgsfullt,

stanga fonstret

dra igen byraladorna

stanga musiken

och, langsamt, sluta ogonen

 

idag bar det ivag

langt,tror jag

- fran minnena

blaser nu

en gynnsam vind

           

INGENSTANS

ingenstans arjag narvarande

och inte blir jag franvarande

nagonstans

 

ofta onskar jag

att inte langre firnnas till 

utan att nagonsin

ha levt pa riktigt

 

bredvid blommar

majestatiska brannasslor

bredvid lyfter

farggranna flygplan

 

ingenstans blev jag

nagonsin domd,

ingenstans fmner jag

nagon raddning

 

SJALVPORTRATT

allt som jag kunde vidrora

      och aldrig vidror

 

allt som jag kunde forsta

      och ej forstar

           

allt som jag kunde

      vara och ej ar

 

 

EN DOLK, EN BOSSA ELLER EN KANON

oforsonligt ar detta ogonblick

med dess eget flykt,

                 besviket,

                 uppbragt

 

du kan inte forhindra det

jag kan inte forhindra det

och Gud

befinner sig

pa varldens andra sida

 

GOTTGORANDE MISSLYCKANDEN

som pa en mirakulos raddning,

som pa en bro

        mojligen over tvivlet,

som pa en syrgastub

        vid ett kvavande ras,

som pa en ljusflack    

        i en oandlig tunnel,

sa vantade jag pa dig –

 

sa vantade jag pa dig,

sa vantar jag an!

 

UTANFOR LAGEN

om jag tog hansyn

till alia kloka rad

      nadde jag aldrig dig

 

…………………………………

 

utanfor lagen

      alskade jag dig

utanfor lagen

      andades jag

 

utanfor lagen

      brast jag i grat

 

TVASAMHET

efter tillfrisknandet

        upptackte jag hur sjuk

        jag egentligen var

 

efter att ha slutat alska dig

        behovet av dig

        blev tillintetgorande

 

efter min bortgang

        kommer jag att forsta

        allt, kanske

 

FATA MORGANA

nar du bojer dig

       over mig

over vem bojer du dig, da?

och nar du vantar pa mig,

       lange,

nar du vantar sa

       med ett slags odelagt hopp,

vem vantar du pa?

 

SKYDDSANGEL

ingenstans kunde jag hitta dig

           - du var overallt

 

ingenstans kunde jag traffa dig

du traffade mig alltjamt

 

jag forsokte halla isar 

de mina fran de frammande 

och sent fann jag

att jag levde

               for dig, genom dig

 

jag steg ned fran tonaren

               blek drommande

               om enleveringar ur Seraljen

               utan att lyckas traffa mig sjalv

du lyckades!

 

GLANSEN I DINA OGON

ibland blir det svart

att kanna igen mig

          i dina ogons glans,

i den sa rena

och starkande glansen

          i dina ogon

 

sa manga presenter 

          som jag knappt kommer ihag

tog mig ovanfor drommarna

          som jag angsligt dromde

 

vet ej, jag vet ej

          att ta emot

och rads av allt

och reds i smyg

att tillfriskna

jag rads att rora

det atravarda

 

forminskad, forkrympt, tillintetgjord

gommer jag mig forst

          fran mig sjalv

for att sedan                   

           och endast i dina ogons glans

andas djupt

och verklisen finnas till

 

SOLANGE

hon belyste min vag

den tiden da jag

        med slutna ogon

letade efter en plats

dar jag kunde glomma

min ogonsten

 

och det var hon igen

som sade till mig

nar jag snallt lade mig ned

tvars over ralsen

att forst maste hoppet

bli helt forgiftat

for att kunna borja

hoppas pa nytt

 

hon ar for mig mor och dotter

hon ar for mig gransen

sasom det obegransade

och anda har hon aldrig

uppenbarat sig for mig

 

hennes saga

berattades av ingen

hennes saga

skrevs av ingen

hennes saga

kunde jag utantill,

annu fore min fodsel

  

UTAN ATERVANDO

tilldragande

och rymliga ar de alla

som ej an lagts pa din rygg

och fylligt ar det brost

som an du fylligt ser

och silverskimrande ar alia de stigar

som du an ej betratt

 

tilldragande

och rymliga ar de alla

sa lange du an tror

kunna vanda tillbaka

 

SJALVMORD EFTER SJALVMORD

kaffekopp efter kaffekopp

cigarett efter cigarett

somnloshet efter somnloshet

och fortroende gomt bakom tvivel,

          dessa ar mina lisor

 

tunga draperier drar jag at sidan

och upptacker framfor mig

         nya, oandliga draperier

 

kaffekopp efter kaffekopp

cigarett efter cigarett

och forsok att undvika se

        varldens utslitna skrud

 

NU, NAR JAG GAR

nu, nar jag gar

skams jag forfarligt

       infor dig,

skams som aldrig forr

 

huvudlost, en tid

vantade aven jag

pa ett under som skulle radda

      mina haltande steg

 

lonlost skoljde du mig

      i rent vatten,

lonlost bars jag fram

      av dina sanger

 

enkom mor och du

trodde pa mig

enkom mor och du

       hade fel

 

PROEM

jag glomde tala om for dig

om att jag finns till

ochja, detta ar fasligt,

fasligt for dig

sa – forlat forlat! -

sjalv fickjag veta det langt senare

 

langt efter det

att du hade gatt

 

NAR DU HAR INGENTING ATT BJUDA PA

nagon ringer

men ingen svarar

 

ingenting knyter sig

ingenting levrar sig

ingenting haller dig kvar

ingenting stoppar dig

 

man skulle vilja lamna hemmet,

klattra pa stortorgets staty

och tala till sina medmanniskor

- tala om vada,

vad mer tala om? –

 

mot kvallen, lungt

forsvinna i vimlet

inte gaende, utan glidande

undanknuffad, armbagad,

utan att bry sig om nanting

hur som helst

gick livet en forbi,

innan man hann igenom

 

ridan! ridan!

 

DRICK KAFFE OCH  TYCK TILL

jag tittar i dina ogon

och tycks se

andra ogon,

dricker ett avslaget, vattnigt kaffe

och tycks anda smaka

mitt basta kaffe nagonsin

 

bar pa dessa

utslitna paltor

som de vore purpurmantel

och genom delta liv

drarjag bena efter mig

med oandliga liv som smyger forbi,

lunkande omkring

dagama i anda,

frestad, lurad, kuggad,

 

……………………………………..

 

sa for ett liv forbi,

ett mans liv,

amen!

 

EFTER DIG

efter dig

kanns allt sorgligt

och vem som helst

som rorde mig

fyllde hela mig

med sorgens sar

 

efter dig

vantar pa att somna,

vantar pa att ruttna bort

 

FORDOLDA, BLODIGA KORPAR

de blodiga korparna

passerar i strommar

genom min sjal

och

varje gang

efter deras strovtag,

modosamt

borjar jag andas

pa nytt

 

JAGARATALAD

jag ar atalad

till mig sjalv

 

- ett annu

skoningslosare straff

kunde jag

knappast fa

 

FRAGA

“Drick inte av dodens vatten.”

(SKT ANTONIE DEN STORE)

forst skall vi rensa platsen,

sen skall vi snallt vanta

och se

omjust framfor oss

gor halt

nagon vacker dag

sjalvaste Skonheten

 

EN NY BORJAN, MOJLIGEN SJALVASTE BORJAN

i dina ogon serjag varlden

yngre ut,

yngre och sjuk,

yngre och doende,

alltid redo att oppna sig,

med en sista spasm

mot skonheten

 

snon

fran igar kvall

ser ut

som en sprod skold

som tacker ovissheten,

otaligheten att vara

 

NAR DU HAR INGENTING ATT BJUDA  PA

nagon ringer

men ingen svarar

 

ingenting knyter sig

ingenting levrar sig

ingenting haller dig kvar

ingenting stoppar dig

 

man skulle vilja lamna hemmet,

klattra pa stortorgets staty

och tala till sina medmanniskor

tala om vada,

vad mer tala om? –

 

mot kvallen, lugnt

forsvinna i vimlet

inte gaende, utan glidande

undanknuffad, armbagad,

utan att bry sig om nanting

hur som helst

gick livet en forbi,

innan man hann igenom

 

rida! rida!

 

 

DRICK KAFFE OCH TYCK TILL

jag tittar i dina ogon

och tycks se

andra ogon,

dricker ett avslaget, vattnigt kaffe

och tycks anda smaka

mitt basta kaffe nagonsin

 

bar pa dessa

utslitna paltor

som de vore purpurmantel

och genom detta liv

drar jag bena efter mig

med oandliga liv som smyger forbi,

lunkande omkring

dagama i anda,

frestad, lurad, missforstadd,

 

………………………………….

 

 

sa for ett liv forbi,

ett mans liv,

amen!

 

FORDOLDA, BLODIGA KORPAR

de blodiga korparna

passerar i strommar

genom min sjal

och

varje gang

efter deras strovtag,

modosamt

borjarjag andas

pa nytt

 

 

 

FORLAT MIG

om min vanda

nar dig,

forlat mig!

 

 

HOGT BLODTRYCK

blodet rinner snallt i artarerna,

stilen ar ren och mycket foglig,

valnotstradet bar pa valnotter, appeltradet pa applen

medan blodet rinner kaligrafiskt genom artarerna

 

men – utan orsak? – pulsen gar barsarksgang,

pennstiftet brinner, svar och ljuger

valnotstradet bar pa valnotter, appeltradet pa applen

vilse, nonsens, odemark, asikt.

 

 

AMEN

jag var inte

du var inte

och vi kommer inte att vara

 

kanske endast detta fridfulla ogonblick

som, over vara gravar,

vacker icke-varelsen inom oss,

skall snoa

med nytta

 

JAMAIS VU

ingenting kannerjag igen, vet inte langre

      kommer inte ihag

som en framling gar jag genom livet

      skyndsamt,

      upptagen.

 

bara ibiand far jag en skymt av mitt hoptryckta hjarta

      detta angsliga, orkeslosa

hjarta – ett utdoende djur

 

DEN ENKLASTE SAGAN

for Doina

det ar dags att beratta for dig

om mitt slumpvisa liv:

jag har skjutit nagra duvor

och andra sjungande arsider,

stannade pa morgonen

framfor kaffekoppar

dar mitt hjarta speglade sig,

alltid redo

till storslagna korstag

(skall visa dig pa kartan de platser dar jag hade

epokgorande ringa bataljer)

 

nu alskar jag enbart solnedgangen,

dess ljus i vilket vi smalter

som tva ljus av tvilling-vax

 

DIKTEN, I DECEMBER

under december manad

ar folk mycket mer pressade

            sjalvmordet promenerar langs gatan

            mycket, mycket aggressivare

 

undgarjag aven denna vinter

            och denna sjukdom

            och denna dod,

i sommar vet jag

            attjag kommer att langta

            efter december